Idag har jag övat på det absolut viktigaste inför Robinson. Ingenting. Jag har märkt att mellan Pristävling, Robinson-tävling och ö-råd så händer det inte så mycket på ön. Visst, man paktar, men det är ju inte så mycket mer. Så idag har jag övat på att göra ingenting. Det gick, självklart, jättebra! För att få den rätta Robinson-känslan så gick jag till en blomsteraffär här i stan och köpte mig ett stort blad. Sedan gick jag till en närliggande lekplats och satte mig i strandlådan för att det skulle kännas som en Robinson-strand. Jag tog av mig tröjan, satte på mig den fula mössan och lade mig i sanden. Och där låg jag. Det kom en unge och ville leka men eftersom jag vet att det inte kommer finnas några barn på Robinson-ön så sa jag åt henne att hon kunde dra dit pepparn växer. Då började hon skrika. Då sa jag: "Du kan skrika dig lika blå som Robinson-Robban men jag kommer ändå inte låta dig leka i min strandlåda!" Hon påstod att det hette "Sandlåda" och gick därifrån.
Doften har verkligen satt sig nu och jag märker hur folk jag möter tittar lite snett på mig. Jag tror att de paktar mot mig, för när jag vänder mig om så ser jag hur det tisslas och tasslas lite varstans. Det är en osäker värld vi lever i och du kan inte lita på någon. Jag menar, min egen mor och far har ju paktat emot mig! Vad hindrar då "vänner", bekanta och annat löst folk från att göra samma sak? Nej, du, jag är allt vaksam. Robinson-Mlo paktar man inte bort så lätt!
Jag fick ett till mms från Robinson-Raffe idag! Jag tycker riktigt synd om honom, ingen annan av deltagarna har ju blivit attackerade av
både blodiglar och igelkottar! Man ser riktigt hur han har tröttnat och tappat hoppet, den blicken säger mer än tusen ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar